Om
Ett slags anti-manifest
Allting ska vara så förbannat profilerat nuförtiden. Det är vi lite trötta på. Det ska vara smalt och nischat och genomtänkt, och anpassat för målgrupper och man ska ha syfte och tänka på avsändare och mottagare och genomslagskraft och Gud vet vad.
Guldapan försöker inte vara något särskilt. Meningen är snarare att det ska vara ett blogzine där vi ska kunna skriva om allt som faller oss in. Vi drar oss inte för att bli seriösa, men kan också låta bli. Om det finns någon gemensam nämnare så är det väl vår fascination för det skrivna ordet, och en slags vilja att någon ska läsa det vi skriver.
Men profil? Nej, ingen särskild. Ingen av oss är liksom nån Citizen Kane.
Vi tänker som så att det där kommer ge sig med tiden. Det är som när man var liten och gjorde sin egen tidning genom att klippa ihop rubriker från lokalblaskan och klistra fast på ett A4 och sen rita några teckningar med kulspets. Och så gjorde man en djuplodande reportageserie om sin lillasysters försvunna docka, som till slut visade sig vara kidnappad av storebror och inlåst i garderoben nere i källaren, vaktad av ett gäng He-man figurer. Det handlade om en önskan att skapa. Precis så är det med Guldapan.
Alltså tänker vi inte stylta upp en massa löften här om vad vi tänker skriva om och vad vi vill åstadkomma. Snarare motsatsen faktiskt, vi kan i bästa fall lova lite grejor som vi inte kommer göra:
1. Vi kommer troligtvis inte att förändra världen. Vi orkar inte.
2. Vi har principer, men vi bryter mot dom.
3. Vi kommer inte att vara helt okritiska mot våra källor, och om vi påstår något här har vi förmodligen åtminstone googlat på det först.
4. Vi vill gärna ha kommentarer och respons på allt som publiceras här, och om vi får negativ kritik har vi antagligen förtjänat det, varför vi inte tänker käfta emot så mycket.
5. Vi lovar inte att vara konsekventa, ens mot det vi alldeles nyss skrivit här.