Guldapan

Okända kökslistor, del 3

Robert — Fri, 16 Oct 2009 17:47:53 +0000

Högvilt.
200 Fasaner.
Hetvägg.
1 kilo arsenik.
Ärtsoppa.
Kronjuveler.
Öl.
Vin.
Sovel.

Okända kökslistor, del 2

Robert — Fri, 16 Oct 2009 17:44:19 +0000

Vitt rostbröd.
Grädde.
1 gallon jordnötssmör.
1 banan.
1 påse blandade ekorrar.

Okända kökslistor, del 1

Robert — Fri, 16 Oct 2009 17:43:18 +0000

1 liter mjölk.
Fisk.
Bröd.
Hundmat.
3 cyanidkapslar.
Smör.
Ägg.
Två spadar.
Grönsaker.
10 liter bensin.

Serier #3: Svenska framgångssagor

Jakob Nilsson — Wed, 16 Sep 2009 08:48:34 +0000

Klicka för att läsa hela serien.

Serier #2: Det märkvärdiga huset

Jakob Nilsson — Wed, 16 Sep 2009 08:41:03 +0000

Klicka för att läsa hela serien.

Serier #1: Guldapan härmar Jan Stenmark

Jakob Nilsson — Wed, 16 Sep 2009 08:32:31 +0000

High Life!

Micke — Thu, 30 Jul 2009 13:25:19 +0000

I går natt var jag på fest hos Christina Aguilera. Det var ganska häftigt med tanke på att jag inte var bjuden! Jag bara gick dit och ringde på och övertalade henne att jag kunde komma in. Dålig engelska pratade jag också. Men hon släppte in mig och vi festade natten lång.

Inatt var det fest hemma hos mina föräldrar och jag tog emot alla i deras trapp. som succesivt förvandlades till en stor bro/trädgård (nästan som vid slutet av kungsträdgården, vid slottsbron i Stockholm) och där kom Christina Aguilera igen i häst och vagn uppklädd som en blandning av Lady Rowena och Lady Marion. Vad gör hon här hann jag tänka. Sen bjöd hon upp mig i vagnen och vi åkte över bron…

Väldigt få som tror mig men jag vet att det hände!

/Micke

Nu älskar jag fienden!

Micke — Mon, 20 Jul 2009 13:39:50 +0000

Jag har gett upp! Jag trodde inte att denna dag skulle komma…

Apple…

Smaka på ordet!

Mmmm… Apple…

Det är mycket som har övertygat mig sedan den där dagen för inte alls länge sen då jag med darrande ben traskade in i en gnistande butik och i stunden av Microsoftskapad sinnesförvirring köpte min första iPod. Jag trodde att jag skulle klara av pressen… Att inte sköljas med i Apple-anhängarnas vilda framtåg. Jag trodde att jag fortfarande skulle tycka att “Apple är ju det där företaget för dom med pengar och som bara gillar överdesignade gadgets”
Men där och då öppnades en helt ny värld för mig! Kunde det verkligen vara så enkelt? Kunde det vara så snyggt och användarvänligt på samma gång? Först skrattade jag för mig själv och intalade mig att det bara var utsidan som var vacker… En vacker fasad med vacklande innanmäte. Men döm till min förvåning när jag märkte att dom verkligen tänker till. Apples idéer slår alla andras med hästlängder!

Sen kom den som en blixt från klarblå himmel. Jag vet inte hur det gick till men helt plötsligt stod jag där. Utanför Telia-shopen med en splitterny glänsande iPhone i min hand.
Hoppsan! tänkte jag… hur gick det här till? Och allt tidigare strul med mobiltelefoner som numera känns som dom kommer från stenåldern var som bortblåst. Allt bara fungerade! Allt är så enkelt plus att allt sitter på rätt plats! Apple gör verkligen allt rätt och det inte bara med iPhone och iPod utan i hela dess grundidé! Det är nog det som fick mig att vippa över. Det är nog det som fick mig att förstå. Att överge mina egna tankar och välkomna nya idéer om hur saker skall göras. Man kan nästan säga att jag i detta växte som människa då jag inte bara köpte en ny produkt… Jag köpte ett helt nytt tankesätt! Apple skapar produkter som gör precis det man kan förvänta sig av dom. Inget mindre! Dom presenterar ett synsätt som fler i denna börsnoterade, kvartalsrapportinriktade värld borde ha! Hellre en högkvalitativ produkt släppt lite senare som kunderna stannar kvar vid än att vara först på plan med något buggigt som folk flyr så fort som möjligt.

Mina kollegor sitter med sina egna smartphones och tweakar, fixar och trixar för att få telefonen att fungera på det bästa sättet. Jag iakttar dom med ett leende på på läpparna, tittar ner på min iPhone och VET att jag har allt på rätt ställe. Apples produkter behöver man inte tweaka för att dom ska vara rätt. Dom är ju det redan ur boxen! Jag har nu gått över till Apple i stort sett helt och hållet och anammat hela tankesättet! Det jag tidigare retade mig på hos Apple välkomnar jag idag med öppna armar och har faktiskt börjat reta mig mer och mer på min gamla trotjänare Microsoft. Dom har ännu inte förstått! Dom gör inte rätt.

Nu älskar jag mina forna fienden…
Jag VET ju nu hur snygga dom egentligen är!

/Mikael

Med anledning av pressmeddelande nummer 002504

Robert — Fri, 15 May 2009 13:16:57 +0000

Efter att jag förvånansvärt fort återgått till vad som skulle kunna beskrivas som en “fuck all” attityd kommer inget som är sagt att utföras. Inget. Tillbaka till soffan. Slut.

Brödrosten, del ett

Robert — Mon, 12 Jan 2009 20:30:38 +0000

Sorina var ett finskt kafé. Eller, rättare sagt, det hade varit ett finskt kafé. Det hade visat sig att det inte fanns någon plats på kafémarknaden för en finsk nisch. Ägarinnan, en storvuxen österbottnisk kvinna, skulle aldrig riktigt förstå varför. Stockholm kryllade trots allt av finnar. Och turisterna! Längtade inte de efter lite finsk allmogekultur och en riktigt svart kopp finskt kaffe? Tydligen inte. Hon hade tvingats att stänga kaféet och ta sitt pick och pack tillbaka till Vasa. Kaféet fick vara. De nya ägarna behöll namnet, rev ut den gamla inredningen och byggde ett helt nytt kafé. Som en slags hyllning till den gamla ägarinnan introducerade de finska pinnar som av någon märklig anledning inte funnits där tidigare. Finska pinnar. Är inte de just vad som Finland och finnarna är mest stolta över? Och Kekkonen. Sedan den där löparen. Och Sibelius förstås – Finlandia! Pampig bit. Men undra om inte just de finska pinnarna tronar högst utav dem alla. Ett underbart bakverk.

På Sorina satt Zoltang , Jesper och Klas. Egentligen skulle de inte träffas förrän nästa dag men nu satt de där ändå. Att Klas var där var inte konstigt. Han satt alltid där. Knaprade finska pinnar, drack ändlösa koppar kaffe samtidigt som han funderade över vad han skulle göra resten av dagen och över vem som egentligen skulle vinna om medlemmarna i Teenage Mutant Ninja Turtles slogs mot varandra (Splinter räknades inte på grund av att han var han råtta och turtlarnas mästare och dessutom skulle det bli alldels för lätt, herregud). Att Zoltang satt där var det heller inte något märkvärdigt över, han kunde ses sittandes på Sorina i stort sett alla dagar i veckan han också. Den stora gåtan var kanske varför de överhuvudtaget bestämt en dag för att träffas. En möjlighet var att de försökte upprätthålla en yttre bild av ett välordnat och strukturerat liv. Att Jesper befann sig på Sorina berodde på att han brukade äta sin lunch där. Han var den enda utav dem som hade ett riktigt jobb att gå till under dagarna. Vad Klas egentligen sysslade med visste ingen annan än Klas själv. Han vägrade konsekvent att tala om vad han gjorde för att förtjäna sitt uppehälle. Ibland gav han dem vinkar om att han antingen var adlig eller grovt kriminell. Zoltang trodde att Klas var den enda personen i Sverige som faktiskt vunnit 25 000 kronor i månaden på skraplotter. Men ingen visst säkert. Själv sa Klas inte mycket om saken, annat än de vanliga ironiska kommentarer han brukade slänga kring sig om ämnet kom på tal. Allt som ofta satt han bara vid ett bord, fikade och läste tidningen, om han inte satt inlåst på toaletten. Han kunde sitta där i timmar till alls stora förtret, inte minst alla de andra kafégästerna som inte kände till hans toalettvanor (och som inte heller hade tagit för vana att använda toaletten på kaféet mittemot). Men eftersom Klas, i runda slängar, stod för en tredjedel av Sorinas inkomster fick han hållas. Allt det där skulle förstås förändras ganska snart. Men det visste de inte om. Inte ens när det tog det där fotografiet, strax innan Zoltang skulle åka tvärs över halva världen för att hämta hem sin brödrost. Allt var, så att säga, precis i Hans Vilnius smak.

Pressmeddelande nummer 002504

Robert — Mon, 12 Jan 2009 18:31:07 +0000

Med anledning av en allt mer utbredd och tilltagande lättja, en avtagande tankeverksamhet, en inte alls så plötslig känsla av uppgivenhet och en lätt, nästan omärklig, förskjutning från en allmän laissez faire-attityd till en total fuck it all-attityd och en svag (men ändå till viss grad medveten) åtgärd att förhindra allt detta, kommer jag att löpande publicera en berättelse. Berättelsen utspelar sig till viss del i Stockholm, till en ännu mindre del i norra Indien samt, i en ytterst liten del, på väg någon helt annanstans. Många hej! Robert

Guldapans Filmfestival #6

Jakob Nilsson — Sat, 26 Jul 2008 11:21:03 +0000

www.youtube.com/watch?v=31ThE4FoEfo

Denna gång ett påkostat krigsdrama. Återigen regi av PES.

viagra soft tabs online order viagra super active buy viagra super active generic viagra buy generic viagra order viagra professional viagra professional order viagra buy viagra propecia price buy propecia discount ventolin ventolin online discount xenical xenical revatio price revatio cheap female viagra female viagra take viagra cialis together order viagra cialis order vpxl buy vpxl levitra professional levitra professional online purchase levitra levitra price cheap levitra cialis jelly online cialis jelly cialis tabs cialis soft tabs online order cialis super active cialis super active generic cialis online buy generic cialis order cialis professional buy cialis professional buy cialis prescription cialis online buy cialis discount brand viagra brand viagra viagra jelly online viagra jelly cheap viagra soft tabs viagra soft tabs price order viagra super active buy viagra super active order generic viagra buy generic viagra viagra professional online buy viagra professional purchase viagra viagra viagra online ultram online cheap ultram order female viagra female viagra cheap soma buy soma order vpxl vpxl discount viagra viagra cialis comparison order levitra professional cheap levitra professional levitra cheap levitra purchase cialis jelly cheap cialis jelly order cialis soft tabs cheap cialis soft tabs order cialis super active cialis super active purchase generic cialis generic cialis cialis professional cialis professional online cialis online buy cialis cheap brand viagra cheap brand viagra viagra jelly online viagra jelly viagra soft tabs buy viagra soft tabs order viagra super active buy viagra super active order generic viagra buy generic viagra order viagra professional buy viagra professional viagra buy viagra

Guldapans Filmfestival #5

Jakob Nilsson — Sat, 26 Jul 2008 11:17:32 +0000

www.youtube.com/watch?v=qBjLW5_dGAM

Ur kategoring Utländsk Matlagningsfilm. Regi av PES.

Guldapans Filmfestival #4

Jakob Nilsson — Wed, 16 Jul 2008 21:33:42 +0000

www.youtube.com/watch?v=1_vbky2lCzw

En liten film om möten. Regi: Ragnar Bragason, Nicolas Sylvan, Tomas Nilsson och Olle Af Franzén. Medverkande: Nicolas Sylvan, Tomas Nilsson och Olle Af Franzén

Guldapans Filmfestival #3

Jakob Nilsson — Mon, 14 Jul 2008 21:40:09 +0000

www.youtube.com/watch?v=uonO37qKpdY

En film om att fylla år. Ingmar Bergman goes stumfilm, typ. Inspelad i all hast våren 2008. Regi: Jakob Nilsson, musik Joe Hisaishi. I huvudrollen Peter Skeppstedt.

Pressmeddelande nr 002502

Jakob Nilsson — Mon, 14 Jul 2008 16:35:51 +0000

Guldapans tekniska avdelning låter meddela att de senaste dagarnas problem med att beskåda Youtube-klipp nu borde vara lösta. Problemen inträffade i samband med lanseringen av Guldapans Filmfestival, och resulterade i en ordentlig läsarstorm (en person har kommenterat).

Guldapan vill också passa på att avvisa ogrundade rykten som säger att de tekniska problemen skulle bero på någon form av konspiration för att behålla Guldapan fri från film och dylika nymodigheter. Den fundamentalistiska enklaven “Apans Ord” har tidigare beskyllts för att med aggressiva metoder kämpa för ett internet som bara består av ren text.

Guldapan vill ta avstånd från detta, och låter hälsa att man är positiv till rörlig bild i allmänhet, och filmmediet som konstform.
- Jag har sett flera av Bergmans filmer till exempel, och tycker dom är jättebra, kommenterar en tjänsteman inom koncernen.

Det är ju så fint väder…

Micke — Mon, 14 Jul 2008 13:07:48 +0000

Alltså… Det här med solen och att insupa sol i Sverige är en för mig en väldigt lustig företeelse. Hur kommer det sig att så fort vinterns vita skrud regnat bort, våren har passerat med hösnuva och illaluktande hundlortar (som naturligtvis börjar titta fram när solen börjar värma) att alla måste roffa åt sig så mycket sol som bara är möjligt? Ingen vill längre sitta i skuggan och ta det lugnt i parken… Ingen vill äta under parasollet eller inomhus på luncherna.
Nä alla verkar verkligen vilja sola så det rinner ur öronen på dom. Och så fort man föreslår något annat kommer dom med den så otroligt utnötta kommentaren “Men det är ju så fint väder… det är klart vi ska sitta ute och äta”
Om man inte är som alla andra så blir man systematiskt utfryst och får sitta själv i sin ensamhet och äta sin matlåda med hemlagad spagetti och ketchup i lunchrummet med Ulf Elving som enda sällskap på radion.

Det verkar som att det är ett nordiskt påfund… att lapa sol… I andra delar av världen verkar man inte alls ha samma solbehov. Att åka utomlands till solen är helt underbart. Där hanterar man solen helt annorlunda. Där behöver man inte skämmas om man vill sitta i skuggan ett tag. Där förvandlas helt plötsligt alla LapaSol-Svenskar till helt normala individer som föredrar att sitta under parasoll. Då är det helt plötsligt ok att skippa solen vid matdax. Där kan man till och med ligga i skuggan och sola.

Jag har inga problem med solen. Inga problem alls. Men någon måtta får det ju vara i alla fall. Egentligen så är det ju inte själva solen som jag ogillar. Det jag verkligen inte klarar av och inte förstår att andra gör är att sitta i solen 10 timmar i sträck plus att sitta och äta i solen bara för att “det är sol och vackert väder”. Jag tycker det är konstigt.

Många säger till mig att det har med att vi i Sverige har så få soltimmar om året så man måste ta vara till det man får… Har viss förståelse för det men om man råkar komma på något att göra utan direkt solpåverkan som verkar roligare så får man inte göra det. Är man konstig om man inte känner för att gå ut i solen i alla fall och sitta i parken… Det är ju så fint väder!

Jag har en teori om att allt detta kan vara ett arv från våra föräldrar, Det har nog inte enbart med solen att göra.

Minns ni när man var liten så fick man inte sitta inne en hel dag och spela tv-spel, titta på video eller leka med lego. Nä… man fick minsann gå och vara ute när det var fint väder… Redan här föds ju kommentaren “Men det är ju så fint väder” för oss.

Jag har en personlig teori om att det bara var föräldrarna som ville att man skulle gå ut och leka så dom fick vara själva. Lite motbjudande tanke när man väl tänker på det… Vem vet vad dom gjorde i det barnfria hemmet när man var ute och lekte “burken” i skogen eller satt och ljög ihop vad ens pappa jobbade med på lekplatsen…
Det är ju inte så att det blir lättare med åren heller. Först när man flyttar hemifrån kan detta ha en tendens att upphöra. Så vitt man inte pratar med dom på telefon en vacker sommardag och säger till dom att man sitter och ser på film. Då får mer än sällan kommentaren “Sitter du inomhus och tittar på film när det är så vackert väder?!”
Detta upphör aldrig. Det har dock flyttats till jobbet där kollegorna i stor mån har tagit över detta beteende på grund av att dom liksom du fått det i arv.

Tänk på detta nästa gång du hör dig själv säga… “Va? Men det är ju så vackert väder!”
Troligtvis har du det inpräntat för att din/dina föräldrar ville leka lite själva ibland också… Dom var ju aldrig ute när du behövde gå ut och leka i det vackra vädret… Eller hur?

Guldapans Filmfestival #2

Jakob Nilsson — Sun, 13 Jul 2008 22:28:13 +0000

www.youtube.com/watch?v=kQMBCYO07pk

Film nummer två, med en doft av Hollywood. Mer av allt - större budget, värre specialeffekter, och inte minst en handling. Löst baserad på James Bond-filmen Goldeneye. Regi av Nilsson och Högbom. Musik av Klaus Wunderlich och Paul McCartney. Från 1995.

Guldapans Filmfestival #1

Jakob Nilsson — Sat, 12 Jul 2008 16:12:29 +0000

www.youtube.com/watch?v=XrmJC8YtMMY

Guldapan inleder sin filmfestival med en legofilm inspelad enligt Dogma-konceptet, det vill säga med skakig handkamera och utan mycket till handling. Producerad och regisserad 1995 av Jakob Nilsson och André Högbom. Musik av den tyska orgelvirtuosen Klaus Wunderlich. Ljudeffekt av André.

Guldapan expanderar!

Jakob Nilsson — Thu, 10 Jul 2008 21:59:22 +0000

Alldeles färska siffror från Guldapans informationsavdelning presenterades i eftermiddags. Enligt denna rapport har personalstyrkan utvidgats med femtio procent det senaste året. Beskedet följdes av en kraftig stigning för Guldapans aktie på fantasibörsen.
- Det här är väldigt glädjande siffror, kommenterar en av Guldapans huvudägare. Det är roligt att vi kan visa positiva resultat i den här branschen. Trenden är ju annars att många bloggar lägger ner och försvinner helt. Men Guldapan seglar vidare.

Enligt analytiker beror en stor del av ökningen i personalstyrkan på att antalet skribenter vuxit från två till tre. Additionsmetoden visar att detta kan förklara upp till hundra procent av den femtioprocentiga ökningen.