Posts filed under 'Nonsens'
I går natt var jag på fest hos Christina Aguilera. Det var ganska häftigt med tanke på att jag inte var bjuden! Jag bara gick dit och ringde på och övertalade henne att jag kunde komma in. Dålig engelska pratade jag också. Men hon släppte in mig och vi festade natten lång.
Inatt var det fest hemma hos mina föräldrar och jag tog emot alla i deras trapp. som succesivt förvandlades till en stor bro/trädgård (nästan som vid slutet av kungsträdgården, vid slottsbron i Stockholm) och där kom Christina Aguilera igen i häst och vagn uppklädd som en blandning av Lady Rowena och Lady Marion. Vad gör hon här hann jag tänka. Sen bjöd hon upp mig i vagnen och vi åkte över bron…
Väldigt få som tror mig men jag vet att det hände!
/Micke
juli 30th, 2009
”Och när Lammet bröt det sjunde inseglet uppstod i himlen en tystnad, som varade vid pass en halv timme. Och de sju änglarna, som hade de sju basunerna, gjorde sig redo till att stöta i sina basuner.”
(Uppenbarelseboken 8:16)
Natten har knappast givit någon svalka, och i gryningen förebådar solen sin ankomst genom en het vindil över det färglösa havet.
Riddaren Antonius Block halvligger över några granruskor utbredda på stranden. Hans ögon är vidöppna och rödsprängda av för litet sömn.
Jöns däremot sover sin väpnarsömn under tunga snarkningar, han har somnat där han fallit i havsbrynet bland stenarna, hans öppna mun gapar mot gryningen. Ljud som ur helvetets nedersta avdelning tränger upp ur hans hals.
Hästarna vaknar vid det plötsliga vindstråket. De sträcker törstiga mular mot havet. De är magra och illa medfarna som sina herrar.
Riddaren har stigit upp och gått ut i det grunda vattnet, sköljer sitt sönderbrända ansikte och de såriga läpparna.
Jöns vänder sig i sömnen, han jämrar sig och river sig häftigt i det stubbade håret. Ett ärr från vänster öga snett upp över hjässan lyser vitt genom smutsen.
Riddaren återvänder till stranden och faller på knä. Med slutna ögon och rynkad panna förrättar han sin morgonbön. Händerna håller han hårt sammanpressade och läpparna formar sig till ohörbara ord. Hans ansikte är sorgset och förbittrat.
Han öppnar ögonen och stirrar rakt in i solen, som vältrar sig ur det disiga havet likt en uppsvälld döende fisk. Himlen är grå och orörlig, en kupa av bly. Ett moln står stumt och mörkt vid västra horisonten.
Högt uppe, knappt synlig, ligger en havsfågel på orörliga vingar. Hans skri är främmande och oroligt.
Riddarens stora grå häst lyfter på huvudet och gnäggar. Antonius Block vänder sig om.
Bakom hans rygg står en mörkklädd man. Hans ansikte är mycket blekt och han håller händerna dolda i kappans vida veck.
RIDDAREN: Vem är du?
DÖDEN: Jag är Döden.
RIDDAREN: Kommer du för att hämta mig?
DÖDEN: Jag har redan länge gått vid din sida.
RIDDAREN: Det vet jag.
DÖDEN: Är du beredd?
RIDDAREN: Min kropp är rädd, inte jag själv.
[DÖDEN: Nåja, det är ju ingenting att skämmas över.]
Riddaren har rest sig upp, han fryser. Döden öppnar sin kappa för att lägga den kring Riddarens axlar.
RIDDAREN: Vänta ett ögonblick.
DÖDEN: Så säger ni alla. Men jag lämnar inga uppskov.
RIDDAREN: Du spelar ju schack, inte sant?
DÖDEN: Nej. Jag har slutat med det.
Stockholm
6 juni 1956
mars 19th, 2008
Onsdag den 19:e mars
Vaknar. Går till jobbet. Sitter alldeles, alldeles stilla bakom mitt skrivbord för att se vad som ska hända. Ingenting händer. Gud addar mig på msn och undrar vart jag har varit den senaste tiden. Jag undrar om inte Han borde veta det. Allsmäktig och allt. Han tycker att jag ska sluta vara så näsvis. Jag undrar hur Han hittat mig på msn. Han spelar ut allsmäktighetskortet igen innan Han erkänner att Han använt sökfunktionen. Vi slöpratar en stund innan Han ännu en gång uppenbarar sig i form av en brinnande pelargonia. Bara för att visa att Han fortfarande kan. Jag är måttligt imponerad. Går hem.
mars 19th, 2008
Apokalyptiken och den intertestamentala litteraturen A.
7,5 högskolepoäng.
december 10th, 2007
Guldapans utskott för baljväxter och örter låter idag meddela att man som en följd av nya forskningsresultat omvärderat purjolöken. Den räknas numera till de goda lökarna tillsammans med exempelvis vitlök, schalottenlök, rödlök och gräslök. Denna nya hållning är anmärkningsvärd då purjolöken tidigare rankats som en av de sämre lökarna, knappt värd namnet.
- Det är sant att vi gjort en kovändning i denna fråga, säger en anonym representant från Guldapans utskott. Vi har en längre tid övervägt att ge purjolöken en högre status i våra mätningar, och efter att ha tillagat en mycket lyckad potatis- och purjolöksoppa häromdagen anser vi att tiden är mogen. Lökarnas värld är fascinerande och vidsträckt.
Guldapans utskott för baljväxter och örter bildades tidigare under året som ett svar på samhällets ökade intresse för exempelvis baljväxter och örter. Purjolöken kommer ursprungligen från Medelhavsområdet där den använts i årtusenden främst som soppgrönsak. Den var känd i det gamla Egypten.
december 10th, 2007
Kära läsare, har ni liksom jag nyligen stigit upp efter en skön natt, och med ett yrvaket grymtande gnuggat gruset ur ögonen, kan det oss emellan knappast råda någon tvekan om vilket stadium för en människa som är det mest naturliga och eftersträvansvärda. Jag talar givetvis om sömnen - ett tillstånd som vi tillsammans med alla däggdjur och fåglar, samt de flesta reptiler och fiskar, är beroende av för att överleva.
Det har under mänsklighetens historia framkommit mycket nonsens rörande vakenhetens dygder. Meningslösa ordstäv och ramsor i stil med “morgonstund har guld i mund” har i den breda massans medvetanden cementerat den vansinniga uppfattningen att det vakna tillståndet skulle vara överlägset det sovande. Ett faktum som effektivt tar död på denna idé är att en förkrossande majoritet av det senaste århundradets katastrofer, olyckor och allmänt elände världen över har åstadkommits av människor i vaket tillstånd. Däremot har än så länge inte ett enda krig startats av en sovande människa. Inte en lada har bränts ned, inte en bank har rånats och inte en enda skattekrona har förskingrats under den period en medborgare sover sin skönhetssömn. Det är så sant som det är sagt, att den som sover syndar icke.
För den mentala och fysiska hälsan har läkarvetenskapen länge framhållit sömnens undergörande verkan på en människa. Långa perioder utan sömn däremot bryter ner och gör illa. Randy Gardner slog som sjuttonåring världsrekord i att vara vaken - han gick år 1964 elva dygn utan att sova, och upplevde som ett följd av detta koncentrationssvårigheter, dåligt minne, paranoia och lätta hallucinationer. För egen del är mitt sovande jag och mitt vakna olika som natt och dag. När jag är vaken är jag sur och tvär, hytter med näven åt människor runt omkring mig och blänger missunsamt på mina vänner. Jag är också orolig och nervös - jag tänker på framtiden och undrar om den kommer bli bra. Om natten när jag sover är det helt annorlunda - jag är då ett lamm, oskuldsfull och medgörlig. Med ett leende på läpparna ligger jag där och har mig inga bekymmer alls i världen.
Vi gör alltså klokt i att i möjligaste mån ägna oss åt att sova. Bäst uttryckte kanske diktaren John Lennon det i en av sina sånger:
Please, don’t wake me, no, don’t shake me
Leave me where I am - I’m only sleeping
december 3rd, 2007
Previous Posts