Posts filed under 'Förstafemmor'
Centerforward: Björn Lindman
En man utan spärrar. Smugglar, utpressar, ljuger och bedrar. En tillgång i laget.
Högerforward: Viggo Strieber
Ytterligare en ful fisk. Knarkade en hel del om jag minns rätt.
Vänsterforward: Erik “Janke” Nilsson
Alkholiserad och spelberoende styrman.
Högerback: Yngve
Släkting till Dahlén-familjen som inte hade alla hästar i stallet. Hamnade på mentalsjukhus.
Vänsterback: Ola Simonsson
Strulig slyngel som var ihop med Rebecka Dahlén och placerade ut bomber.
Målvakt: Gunther Kraft
Kortvarig kock ombord på M/S Freja. Fick sparken.
Avbytare:
Uno Kronkvist - sektmedlem, hovmästare, styrelseledamot, med mera.
FN - en av dussintals helylle-killar som jobbade i maskin och sen försvann.
Emilio Bolivar - säkerhetsvakt och allmänt hygglig.
Pehr Silver - ondskefull ärkenemesis från Sveriges framsida.
Malte Eriksson - återkommande passagerare med intresse för exotiska djur.
Spelprognos:
Laget spås inledningsvis stora framgångar, tills det uppdagas att alla i laget faktiskt är döda, sitter inne för knarksmuggling, eller har flyttat utomlands. Kris i laget, tills Reidar Dahlén himself gör entré och drar ihop ett korplag bestående av Rolf Dahlén, Yvonne Dahlén, Rebecka Dahlén, Renate Dahlén, Lina Dalhén och slutligen Reidar Junior Dahlén som bollkalle. Finalen spelas nere i maskinrummet på Freja, men en brand bryter ut och nästan alla dör eller hamnar på sjukhus. Då dyker Reidars okände tvillingbror upp och tar över rederiet och stöper om företaget till ett strömmingsfiskeri. Gustav Sjögren vinner fyra miljoner till på lotto, men fortsätter jobba i maskin. Alla matcher slutar oavgjort.
september 5th, 2005
Centerforward: Lill-prins Bus
Eftersom han är av kungligt blod, och krävde denna position, hade ingen av oss ofrälse mod att säga ifrån. Alltså spelar han i främsta ledet med sin lilla krona på huvudet.
Högerforward: Pulvret
En mångsysslare, som enligt böckerna både kan “fixa fisk” och “hjälpa till”. Ett och annat borde han kunna uträtta i offensiven tycker man.
Vänsterforward: Tummen
Kanske inte vårt mest inspirerade val, då Tummen är ganska liten, och dessutom har väldigt ynkliga fötter som på sin höjd kan få iväg en tåfjutt. Men det han saknar i fysisk kraft tar han igen i energi och laganda.
Högerback: Långa Farbrorn
Därför att han lär vara bra på att skjuta långa bollar. Hahaha.
Vänsterback: Lilla Anna
Ingen i motståndarlaget lär ha hjärta att finta en oskyldig och söt liten flicka. Hon kan börja gråta.
Coach: Lilla Spöket Laban
Eftersom Laban är ett spöke, och alltså helt saknar kroppsmassa, är han tämligen värdelös ute på plan. Återstår alltså bara en plats på bänken.
Avbytare:
Fåret Ullrik: Inger och Lasse Sandbergs första barnboksfigur. Lever idag ett liv i anonymitet.
Labolina: Om möjligt ännu gulligare och mer harmlös än sin storebror, och har samma problem med kroppsmassan som honom - skotten går rätt igenom! Får bara spela i yttersta nödfall.
Fler avbytare:
Mathias, Lilla Nollan, Rundhunden, Lilla P, Tummens mamma.
september 5th, 2005
Centerforward: Kurt Cobain
Valet som förstaforward är i det närmaste självklart. Cobain är en överlägsen Grungegud, hockeyns motsvarighet till Gretzky. Man kan till och med hävda att det inte spelades riktigt grunge innan Cobain dök upp på scenen. Cobains syn för de små nyanserna i ett, vid första anblicken, grovt spel är oöverträffat. Kritiker hävdar dock att Cobains psyke är alldeles för svagt, att han inte klarar pressen och viker ned sig när det gäller som mest. Men en man som stulit Neil Youngs ordstäv och gjort det till sitt eget, låter också det tala för sig själv: ”It’s better to burn out than to fade away”. Vilket också är Cobains sätt att räcka finger till resten av världen. Kurt regerar lika oinskränkt som Gretzky och ni vet det.
Högerforward: Krist Novoselic
Som barfotabasist i Nirvana har Novoselic tenderat att hamnat i skymundan av den store Cobain. Men sanningen är att utan Novoselic skulle Nirvana inte vara någonting. Han är att jämföras med Jonas Therns och kanske i viss mån Stefan Schwartz relation till Tomas Brolin under svenska fotbollslandslagets senaste storhetstid. Utan deras tuffa vägvinnande spel på mittfältet under VM 1994 och framförallt Therns millimeter-inspel till Brolin skulle landslaget aldrig ens tagit sig ur gruppspelet. Novoselic är hård som Schwartz och har Therns känsla för spelet. Lyssna bara på basgången i låter Love Buzz från Nirvanas skiva Bleach (1989), mästerligt.
Vänsterforward: Thurston Moore
Gitarristen och grundaren av Sonic Youth tar plats som vänsterforward inte bara på grund av Sonic Youths inflytande på Grungerörelsen. Man kan inte heller hävda att Sonic Youth endast tillhör grungen, att överhuvud sätta en genre på gruppen är en mycket svår uppgift. Det är också mycket beroende av detta som Thurston Moore tar plats som vänsterforward. Förmågor som oberäknelighet, briljans och en förmåga av att klara av de mesta i spelets förändringar och samtidigt alltid verkar ligga steget före, gör att Thurston Moore tar plats på vänsterkanten. En Kenta Nilsson på bästa spelhumör.
Vänsterback: Eddie Vedder
Sångare i Pearl Jam, en av de absolut mest inflytelserika grungebanden under 90-talet. Vissa skulle kanske tycka att gränsen mot tung rock är hårfin. Själv har jag alltid hävdat att gränsen mellan grunge och tung rock är just så hårfin. Eddie är känd för sin extremt starka röst och klassas av musikkritiker som en av de bästa sångare som kommit fram på 90-talet.
Högerback: Chris Cornell
Sångare i Soundgarden som tillsammans med Pearl Jam slogs om de tyngre grungefansen. Efter att Soundgarden splittrades 1997 har Cornell tagit plats som sångare i det totalt misslyckade bandet Audioslave. Men för det blundar vi för ett ögonblick och lutar oss tillbaka för att lyssna på Black Hole Sun från albumet Superunknown (1994). Tillsammans med Eddie Vedder kan backspelet inte bli annat än tungt, stabilt och fullständigt, fullständigt lysande.
Målvakt/Spelande coach: Neil Young
Alla kommentarer överflödiga. Musikalisk mångsysslare. Har influerat än fler och gör så fortfarande. Har fått epitetet Grungefarfar och har bland annat samarbetat med Pearl Jam.
Neil Young är dock större än så och skulle ha en självklar plats i Countryns/ Singer-Songwriters/ Folk-Rockens förstafemma. I Grungens förstafemma tar han en självklar plats som målvakt och spelande lagledare.
Avbytare:
Layne Staley (Sång, Alice in Chains)
Jerry Cantrell (Gitarr, Alice in Chains
Mike Inez (Bas, Alice in Chains)
Sean Kinney (Trummor, Alice in Chains)
augusti 26th, 2005
Kommentar:
För det första: Eftersom smurferna är så små (bara tre äpplen höga) har dom fått tillåtelse att fylla sin förstafemma med hela tio personer.
För det andra: När man ser en laguppställning som den här är det svårt att förstå vad smurferna egentligen sysslar med i sin lilla by. Det var länge sen man i sportsammanhang såg en sådan här total brist på omdöme. Jag menar, bara en sån sak som att sätta in en kratta som Glasögonsmurfen i en position som målvakt tyder på att något inte står rätt till i ledningen. Skämtsmurfen är förvisso en moralhöjare i laget, men hans förmåga till bra spel är ungefär lika liten som kollegan Slösmurfens. Nämligen obefintlig.
Om vi sedan tittar på resten av laget kan vi konstatera att varken Smurf, Smurf, Smurf, Smurf, Smurf eller Smurf har vad som krävs för att ta laget längre än det glömda landets knatteserie, i bästa fall. Jag misstänker svågerpolitik vad gäller vilka som kvalat in, med tanke på att både Smurf och Smurf är kusiner till lagkaptenen Supersmurfen. Faktum är att hela den här laguppställningen troligtvis kom till under Supersmurfens korta regeringsperiod, då Gammelsmurfen var ute på en långresa. Det skulle isåfall också förklara varför sådana självklara förmågor som Stålsmurfen, Sportsmurfen och Fixarsmurfen inte fått vara med i laget. De flesta av Smurferna var helt enkelt fängslade, eller hade flytt ut till motståndsrörelsen i skogen.
Vilken orsaken än må vara tycker jag det är trist att ett tidigare så framgångsrikt lag som smurferna inte längre verkar ta sporten på allvar. Inför VM tror jag vi istället får hoppas på nykomlingar som Gnuttarna eller Rumpnissarna om vi ska få se något härligt spel.
augusti 24th, 2005
Kommentar:
Mandrake, som är en skicklig illusionist, klarar fintarna som behövs för att spela uppåt. Tim å andra sidan, har den fysiska kraften för riktigt offensivt spel. Dumbledore och Gandalf är samspelta sedan länge, och klarar av att ha överblick över hela hemmaområdet. Merlin har många hundra års erfarenhet av att coacha, och kan leda laget hela vägen till guld. Reserven Carl-Einar Häckner fungerar bäst som avledande manöver.
augusti 2nd, 2005